Lite evolution och livets mening

Det spekuleras just nu hejvilt om Pekka-Eric Auvinens eventuella motiv till dödsskjutningen i finska Jokela. Tydligen var han anhängare av en politisk-fiolosofisk inriktning kallad ekofascism, vilket fått kreationister, intelligenta designers och annat löst folk att vädra morgonluft. I tidningen Dagen hävdar t.ex. den så kallade "biologen och geovetaren" Mats Molén att skolmassakern var evolutionslärans fel. Med förmodad myndig stämma ryter han att:

- Den förlorade tron på Gud som Skaparen får människor att tappa meningen med livet och snedvrider deras moral.

Mats har varit inne Pekka-Eric Auvinens hemsida och läst en massa hemskheter:

– Där står att ”livet är bara en slump”, ”resultatet av en lång evolution”, ”evolution är både en teori och ett faktum, kreationism/skapelsetro är inte det”. ”Människan är bara en art bland andra”, ”döden är ingen tragedi”, ”alla människors liv är inte värda att behålla”, ”i dag är det naturliga urvalet helt missriktat” och så vidare.

Man kan ju tycka vad man vill om ifall livet är en slump eller inte. Men är det verkligen evolutionsteori som "biolog" Molén pratar om? Budskapet i den vetenskapliga teori som fick sitt genombrott i och med att Darwin publicerade "On The Origin Of Species By Means Of Natural Selection", 1859, har ofta felaktigt förenklats till att det är den starke som överlever. Det passar ju väldigt bra om man vill smutskasta en teori och få den att framstå som otrevlig och omänsklig. Problemet är bara att varken Darwin eller någon annan evolutionsteoretiker efter honom påstått det. Enligt evolutionsteorin är det istället den individ som är bäst lämpad som kommer att vara mest framgångsrik. Bra egenskaper behöver därför inte vara råstyrka, utan kan lika gärna handla om att man kan samarbeta eller något annat. Det kanske kan tyckas som en obetydlig skillnad, men det viktiga i sammanhanget är att evolutionsläran inte säger något om vilka egenskaper som gör en individ bäst lämpad. Den uttalar sig över huvud taget inte om hur vi bör bete oss, och är, till skillnad från kreationism, ingen moralfilosfi. Det den beskriver är hur urvalet går till i naturen, varken mer eller mindre.

Därför blir det så konstigt när Mats hävdar att:

– Den här personen är således klart påverkad av evolutionsteorin, och tror sig göra rätt. Sedan har tankarna förstärkts av kopplingen till våld samt ett förvirrande beteende.

Du Mats, jag tror att de där två sista anledningarna räcker ganska långt för att ställa till problem. Så håll dig du till dem, och blanda inte in din personliga religiösa uppfattning. Men Mats ger sig inte, utan fortsätter:

– Evolutionsteorin lärs ut i alla skolor. I många läromedel står även mer eller mindre klart att livet är en slump och/eller att livet är meningslöst.

Skulle ju faktiskt vara kul att se de där böckerna. För att kunna säga som Mats gör ovan måste man dels förmodligen ha en ruskigt bra syn så att man ser det där som står "mer eller mindre klart", dels måste man utgå ifrån att det enda som betyder något är Gud, allt annat är meningslöst. Jag har personligen inga problem med att livet skulle bero på en slump. Det, om något, gör väl att man kan uppskatta sitt liv? Men att det skulle betyda att allt är meningslöst, det håller jag verkligen inte med om. Solidaritet är inte meningslöst. Vänskap är inte meningslöst. Njutning är inte meningslöst. Stilla snöfall över Yngerns mörkblå yta med en fond av tusentals tallar som lutar sig ut över vattnet, är oerhört meningsfullt för mig. Till och med fästingar har ju tydligen en roll i ekosystemet.

Men nu blev det visst en helt annan diskussion än det var tänkt, och den tänker jag inte fortsätta idag.