Hur ska vi kunna förklara?

Han hasar sig förbi i gången, mumlar "hari når kroner". Ansiktet är utmärglat nu, men jag känner igen honom. Tror han gick på Kvarnberga, kanske i brorsans klass. Andreas, kanske Anders. Gissar att han, med vattenkammat hår och finskjortan, ler mot kameran (och framtiden?) i nån av skolkatalogerna här i bokhyllan. Vill inte se efter.

Bänkrad efter bänkrad. Krökt rygg. Kläderna han fått passar inte längre, flera storlekar för stora. Han tror förstås inte på det själv, om du har några kronor är inte längre en fråga för honom. Det är inte ett jobb. Det är instinkt, och det är heroinjäveln som drar honom fram genom vagnen. Jag låtsas läsa Rocky. En flicka på sätet mitt emot mig, kanske sju år, vänder sig till sin mamma och undrar vad han ville. Hon får inget svar. Hur ska vi kunna förklara för dig?

Inga tiggare på tåget!, skriker högtalarna, inga tiggare på tåget! Nästa Älvsjö, Älvsjö.

Den här morgonen får siffrorna liv.

Ekot rapporterar om midsommarnattens våldsamheter runt om i landet. På Öland har fyra våldtäkter anmälts och eftersom endast 10-20 % av alla våldtäkter anmäls så rör det sig kanske om ett trettiotal bara på Öland. I Malmö och Göteborg skottlossning, och över hela i landet grova misshandelsfall och rattfylla med dödsfall som följd.

Efter varje stor festkväll låter det likadant på Morgonekot, nästan som en väderprognos: Öland 4 våldtäkter, Stockholm 9, Dalarna 3… Det är en förstås en sjuk paradox att den natt, som likt ingen annan på året omgärdas av så mycket romantisk mystik, samtidigt är den mest våldsamma. Naturligtvis syns det i våldtäkterna, men lika mycket när män misshandlar varandra berusade av starksprit och machoideal.

Fast det här är ju förstås ingenting vi pratar öppet om. Att göra det är ju nämligen att ifrågasätta den mest svenska av högtider. Midsommar är ju hela familjen samlad, älvdans och små grodorna. Vår svenska självbild är så stark att vi inte förmår se problemen. Att kritisera andra ”kulturer” för deras unkna kvinnosyn går lätt, men att den svenska midsommaren genomsyras av patriarkala värderingar är vi tysta om. Mannen reser majstången och sätter mäkta stolt eld på grillen. Kvinnan kokar färskpotatisen, håller koll på ungarna och tar hand om gamla mamma, ser till att hemmet är välstädat och plockar blommorna som står på bordet. Somnar mannen på fyllan är det hennes uppgift att se till att han kommer i säng, somnar han inte förväntas hon ställa upp i sängkammaren, hur svinigt han än betett sig. Det är ju trots allt kärleksmystikens högtid. Öland 4, Stockholm, 9, Dalarna, 3…

För några år sedan hade jag inte sett de där mönstren. Det är först sedan jag började fundera över de här sakerna som jag såg den maktstruktur som gör att kvinnor ofta dubbelarbetar och riskerar att misshandlas och våldtas. Och allt blev plötsligt så tydligt, som i slutet av filmen när Neo ser mönstret i matrisen. Det är i den insikten som siffrorna den här morgonen får liv för mig. Det är verkligen på tiden att vi ifrågasätter de omoderna värderingar som döljer sig bakom midsommarfirandet. Dags att göra midsommaren till den fest det borde vara. Feministisk midsommarfest hos mig nästa år, någon som kommer?

Ubåtar och frasliberaler

Förra veckans Uppdrag Granskning handlade om de ubåtskränkningar som ägde rum i Hårsfjärden hösten -82. Den dåvarande regeringen med Palme i spetsen var snabb med att peka ut Sovjet som kränkande part, vilket sedan dess också är den officiella historieskrivningen. Alla så kallade bevis har hemligstämplats, liksom allt material som eventuellt skulle kunna ge en annan förklaring. Fast inte riktigt allt, för Uppdrag Grnskning har fått tag på ett ljudband som spelats in av en vakt en av de aktuella kvällarna och det visar att det med stor sannolikhet var en ubåt från ett Nato-land som kränkte svenskt vatten i oktober -82.

Man kan ju förstås tycka att det där är gammal skåpmat, ingenting att rota i så här 25 år senare. Ungefär så säger också en kapten i programmet. Fast jag håller verkligen inte med honom. Jag tycker det här är väldigt intressant, inte minst med tanke på den lag som kommer att röstas igenom i riksdagen imorgon. För den lagen grundas på en tro att staten är god och alltid kommer så förbli. Staten ljuger inte och har inget intresse av att avlyssna sina oskyldiga medborgare. Men lögnerna kring ubåtskränkningarna är ett exempel på att det där bara är trams, den vidriga IB-affären ett annat.

Något som jag stör mig på när sådana här frågor diskuteras är att anhängarna till mer övervakning och registrering alltid kör med argumentet att den som har "rent mjöl i påsen" inte behöver oroa sig. Det är ren populism och så jävla lätt att säga för den som aldrig har utsatts för diskriminering eller åsiktsregistrering. Dessutom tror jag att sån här panikartad övervakningshets bidrar till att skapa en känsla av misstro mot "de andra", de med konstiga namn, kulturer och åsikter. Vi håller oss till våra egna och klyftorna vidgas. När det motsatsen som behövs.

I media diskuteras FRA flitigt just nu, men sällan själva sakfrågan. Av nyhetsrapporteringen att döma är det splittringen inom alliansen som är det mest intressanta. Omröstningen framställs som en prestigekamp mellan regering och opposition, som en skojig fotbollsmatch. Och sossarna försöker i vanlig ordning vinna billiga poänger, trots att de själva låg bakom det ursprungliga förslaget. Men frågan är så mycket viktigare än att användas för pajkastning. Den handlar om vilket samhälle vi vill ha eller snarare vilket vi inte vill ha. Vi kan bara hålla tummarna för att några av frasliberalerna tar sitt eventuella förnuft tillfånga.

Talande

Under förra veckan kunde vi läsa om den nya burkinin, som blivit populär i bland annat Australien och nu kommit till Sverige. Aftonbladet berättar om Salam Abu-Iseifan som nu kan bada utomhus för första gången på många år, och det är väl bra antar jag. Även om jag samtidigt tycker att det ruskigt tråkigt att hon ska behöva känna att hon inte kan bada i bikini eller badbyxor.

Men jag ska inte ge mig in i slöjdebatten här, utan istället kommentera den bild som finns med i reportaget. I bildens förgrund poserar Salam och bakom henne klättrar en naken man upp för en badstege. Och sällan blir det så tydligt att vi lever i ett patriarkat där mannen betraktas som människa och kvinnan som kön.