Båda kanalernas morgonsoffor intas varje fredag av proffstyckare som uttalar sig om veckans nyheter. Imorse diskuterades bland annat Björklunds förslag om nytt betygssysstem. Fast egentligen var det ju ingen riktig diskussion, för alla höll med varandra om att förslaget var bra. Och alla var tvärsäkra i sina uttalanden. Precis som den största delen av svenska folket, om mans ska döma av den här omröstningen.
Tänk dig att du sitter med i en TV-soffa och plötsligt blir tillfrågad om hur koldioxid beter sig i atmosfären, eller om hur franska oregelbundna verb böjs. Om du inte känner dig så insatt i ämnet väljer du förmodligen, utan att skämmas för det, att inte uttala dig. Inget konstigt i det. Det intressanta är att när det kommer till humanvetenskapliga ämnen såsom pedagogik, så verkar de inte klassas som vetenskaper, utan snarare allmänt tyckande. Och då får vem som helst tycka till hur som helst, ofta med så kallat bondförnuft som enda argument. Visst kan man göra det inom alla ämnen, men man får fel på franskaprovet.
För där blir det så tydligt när argumentationen inte stämmer, när man inte vet vad man pratar om. Det visar den röda bocken i kanten. Inom en vetenskap som pedagogiken däremot är det inte lika lätt att säga vad som är rätt och vad som är fel, man måste problematisera. Fast det hinner vi ju inte innan reklamen. När du får frågan om hur koldioxiden i atmosfären säger du inte "koldioxid, vad är det? Menar du luft?". Du säger inte det, för även om du inte exakt vet hur koldioxiden beter sig i atmosfären så har du i alla fall hört talas om ordet koldioxid, en kunskap baserad på några tusen år av forskning. Lärandets vetenskap har säkert en minst lika lång historia, men där är det okej att att bortse ifrån all forskning. Till och med bra om man gör det, det blir ju bättre TV då.
Pedagogiken är en vetenskap som utvecklats under lång tid med bidrag av många både smarta och insatta människor. Lärande och barns utveckling är oerhört komplexa ämnen som inte låter sig avhandlas på fem minuter i en TV-soffa. All respekt för Stig Malms och Maria Abrahamssons kunskaper i arbetsmarknadspolitik, men några pedagoger tror jag inte att de är. Men uttala sig kan de, och gör de.
Snälla, låt kemisten förklara koldioxiden, fransmannen verben, läraren pedagogiken. Och låt tyckarna tycka till om typ...schlagerfestivalen.
Tänk dig att du sitter med i en TV-soffa och plötsligt blir tillfrågad om hur koldioxid beter sig i atmosfären, eller om hur franska oregelbundna verb böjs. Om du inte känner dig så insatt i ämnet väljer du förmodligen, utan att skämmas för det, att inte uttala dig. Inget konstigt i det. Det intressanta är att när det kommer till humanvetenskapliga ämnen såsom pedagogik, så verkar de inte klassas som vetenskaper, utan snarare allmänt tyckande. Och då får vem som helst tycka till hur som helst, ofta med så kallat bondförnuft som enda argument. Visst kan man göra det inom alla ämnen, men man får fel på franskaprovet.
För där blir det så tydligt när argumentationen inte stämmer, när man inte vet vad man pratar om. Det visar den röda bocken i kanten. Inom en vetenskap som pedagogiken däremot är det inte lika lätt att säga vad som är rätt och vad som är fel, man måste problematisera. Fast det hinner vi ju inte innan reklamen. När du får frågan om hur koldioxiden i atmosfären säger du inte "koldioxid, vad är det? Menar du luft?". Du säger inte det, för även om du inte exakt vet hur koldioxiden beter sig i atmosfären så har du i alla fall hört talas om ordet koldioxid, en kunskap baserad på några tusen år av forskning. Lärandets vetenskap har säkert en minst lika lång historia, men där är det okej att att bortse ifrån all forskning. Till och med bra om man gör det, det blir ju bättre TV då.
Pedagogiken är en vetenskap som utvecklats under lång tid med bidrag av många både smarta och insatta människor. Lärande och barns utveckling är oerhört komplexa ämnen som inte låter sig avhandlas på fem minuter i en TV-soffa. All respekt för Stig Malms och Maria Abrahamssons kunskaper i arbetsmarknadspolitik, men några pedagoger tror jag inte att de är. Men uttala sig kan de, och gör de.
Snälla, låt kemisten förklara koldioxiden, fransmannen verben, läraren pedagogiken. Och låt tyckarna tycka till om typ...schlagerfestivalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar