måndag 11 februari 2008

Ett ögonblick

Bland det vackraste jag vet är ljus som faller mot en tall. På kvällspromenaden i augusti blir jag stående och betraktar hur sensommarsolen skimrar i kronan och värmer den rödbruna stammen. Vördnadsfullt rör sig trädet i kvällsbrisen, stressar aldrig. När du värmer dig i försommarsolen efter sommarens första dopp, är inte de där låga, vindpinade bergstallarna magiskt vackra då? Då vill jag att tiden ska stanna, men liv är rörelse och solen slocknar.

Nu är ljuset kallare, vitare, men lika vackert. När jag passerar kyrkogården den här morgonen speglar sig solen i de frostnupna tallarna. De rör sig långsamt i vinden, är immuna mot måndagsmorgon. Pophistoriens kanske underbaraste outro är mitt soundtrack och allt är så vackert att jag känner saltsmak i munnen. Bestämmer mig för att oftare försöka lyfta blicken och ta in mer av det vackra som omger oss hela tiden, men som vi är för upptagna för att se. För livet är nu, inte bara den där lördagen om tre veckor när raderna är tomma i kalendern. Ska se något vackert varje dag, är du med?