söndag 27 april 2008

Varför hyckla?

Jag hänger på det som Matilda skriver så bra om här.

”Genom våldsamma attacker mot samhällsinstitutioner och infrastruktur skulle samhällsekonomin försvagas, vilket på lite sikt skulle leda till att svenskarnas förtroende för de styrande skulle minska. Därmed låg vägen öppen för andra partier att ta över och de själva skulle kunna ta makten. De var förstås medvetna om att detta inte skulle gå helt utan motstånd och hade planerat mord på högt uppsatta personer och meningsmotståndare. Självmordsbombningar skulle användas för att ingjuta skräck i civilbefolkningen och skapa kaos. Kaos som sedan skulle skingras när de själva satt vid makten. På det här sättet skulle de framstå som handlingskraftiga och vinna folkets tillit. Arbetet med att införliva den sanna läran kunde nu inledas på allvar.”

Det här handlar förstås om en islamistisk terroristcell som ville göra Sverige till muslimsk lydstat under Iran. Planerna avslöjades av polisen och väckte stor uppståndelse över hela landet. Svenskarna upprördes och gick man ur huse för att visa sitt motstånd mot den tilltagande islamiseringen av Sverige. Nationen drog en kollektiv suck av lättnad när de inblandade dömdes för terroristbrott till 5 års fängelse och livstids utvisning.

Fast riktigt så var det inte. Det första stycket ovan har jag skrivit själv och handlar i själva verket om den grupp nynazister i Västerås som polisen, mer eller mindre av en slump, lyckades avslöja för några år sedan. Gruppen hade arbetat fram detaljerade planer på hur de skulle uppnå ”Revolution i välfärdsstaten”. Och det var inte bara snack, planerna hade precis börjat sättas i verket. Genom att förstöra kommunal egendom skulle kommunens ekonomi urholkas, och hade de bara skött allt lite snyggare hade polisen aldrig fått tag i dem.

Man kan tycka att det här bara är så dumt, svårt att ta på allvar. Och precis så upplevde jag att det framställdes i en del medier, lite som ett omoget pojkstreck. Ett gäng förvirrade grabbar som läst Mein Kampf och på fantasins moln seglat iväg till tredje riket. Men vad tokigt, va?, Men… boys will be boys. Och nu till frågan alla ställer sig: Tone, fortsätter det vackra vårvädret?

Inte heller i samhällsdebatten fick det något större genomslag. Det faktum att det finns människor härute som har långtgående planer på att genom samhällsomstörtande verksamhet och mord ta makten och göra Sverige nationalsocialistiskt, verkade inte uppröra så många. Och om inte annat borde det här röna ett visst intresse då det var första gången som den nya terroristlagstiftningen prövades i Sverige, men det förblev rätt tyst.

Det andra stycket ovan är förstås bara påhitt. Nynazisterna friades från åtalet om terroristbrott och det blev ingen folkstorm mot de högerextrema krafterna och deras växande verksamhet, trots att de utgör ett verkligt hot mot vår demokrati, vår yttrandefrihet, vår idé om allas lika värde mm. Kanske beror det på att man känner sig rätt säker, för en svenne som jag kommer de ju inte ge sig på. Men de där muslimerna som vill bygga en moské i andra delen av stan, de utgör ett hot och ska bekämpas. Sådana rasistiska uppfattningar verkar tyvärr ha blivit rumsrena, ingenting man upprörs så mycket över när de bubblar upp runt fikabordet. Eller så vågar man inte säga ifrån. För vem vill vara den där tråkiga, "politiskt korrekta" jäveln?

När jag läste domen minns jag att jag frågade mig själv vad som egentligen krävs för att någon ska dömas för terrorism. Nu vet jag svaret, man ska vara muslim, eller åtminstone icke-svenne. För det finns ju uppenbarligen någon avgörande skillnad mellan fallet ovan och det här eftersom utfallen är så olika. Och jag kan inte se någon annan förklaring än att det har med etnicitet eller så kallade "kulturskillnader" att göra. Så varför hyckla, är väl lika bra att skriva in det direkt i lagtexten. Domar som de två nämnda bidrar till att ytterligare peka ut muslimer som det stora hotet, när det i själva verket är de högerextrema krafterna som är det. Snälla Svensson, öppna ögonen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Åhh, jag lyssnade på ett så bra P1 repotage häromdagen som handlade om precis det här. Men jag lyssnar ju på P1 mest hela tiden hemma och på stan, så jag kan inte riktigt komma på när det var.

Men jag ska försöka rekonstruera och hitta en länk. Hmm, hmm.

Det var inte hemma. Det var på promenad. Kanske i helgen. Hmm. Jag måste nog fundera lite till. Du måste lyssna.

Anders sa...

Det ser jag fram emot. Så fundera en vända till, kanske funkar om du går den där promenaden baklänges.