Sanningen med stort S?

Har haft en mening på hjärnan hela dagen. Vilken? Jo, du gissade rätt! Meningen är ju förstås "...och vi glömde den naturliga socialismen och sådde första fröet till kapitalismen". Bra gissat, men vet du också varför det där hände? Nä, tänkte väl det. Ska berätta, för "så här är det" nämligen. En apa ramlade ner från ett träd och tappade svansen någon gång strax före stenåldern och, som man säger, resten är reviderad historia.

Allt det här, och mycket, mycket mer, har jag lärt mig från skivan "Så här är det" inspelad någon gång på det sköna 70-talet. Något som slår mig när jag lyssnar på den där skivan, och mycket annan progg, och även när jag tittar på Upp till kamp-serien, är att de som såg själva som fullständigt upplysta och medvetna, ofta uppvisar en förvånansvärd naivitet. Som i Upp till kamp:s andra avsnitt när universitetsstudenterna under en föreläsning börjar kasta skräp på läraren och kräver att den borgerliga läroplanen ska krossas. Eller (r):arnas vilda strejker som bara stärkte arbetsgivaresidan eftersom de splittrade facket. Sådana här saker ledde till, vadå? Fast de där exemplen är ju ändå bara västanvindar i jämförelse med när man sjunger om Stalin som vår vän och kamrat. Godtrogenheten når nya nivåer.

Allt kanske inte var bättre förr. Klart det är kul att sjunga att fabriksägarna lever i överflöd medan arbetarna tvingas blanda bark i sitt bröd, men så är det faktiskt inte i Sverige idag, och var det knappast på 70-talet heller. Men att fabrikerna ger en massa jobb är ju inte fullt lika kul att skandera. Låter jag tråkig, kan tycka det själv faktiskt. Så jag kommer lyssna på "Längesen" fler gånger och glädjas åt att vi nog är lite mer "medvetna" idag. Åtminstone vet vi att inget är så enkelt som vi trodde då.