Som du säkert hört har regeringscheferna i bl.a. Frankrike och Polen den senaste dagarna berättat att de minsann inte vill va med på OS-invigningen på grund av Kinas hantering av Tibet-frågan.
För det första kan man ju diskutera lämpligheten i att just Frankrike och Polen är de som säger sig stå upp för de mänskliga rättigheterna. Franska företag tillhör de som tjänat mest pengar på Irak-kriget, och var under FN:s olja-mot-mat-program bland de som stod för de största mutorna. Samtidigt som irakierna levde i svält och misär drog franska företag och höjdare som den franska inrikesministern Mariam Fund in stora pengar. Dessutom, och ironin är total, gick Sarkozy ut med detta samma dag som Uppdrag Granskning berättade om tortyren av en fånge i ett fransk-svenskt militärläger i Kongo för några år sedan. Sarkozy får sopa hårt och länge framför egen dörr för att stämpeln av rasism och kolonialism ska suddas ut. Sen kan han snacka.
Och Polen som var en i "koalitionen av villiga" (låter lite suspekt) under Irak-invasionen. Bara det är väl skäl nog för premiärminister Tusk att vara tyst, men dessutom är det i Polen förbjudet för sexuella minoritetsgrupper att demonstrera för sina mänskliga rättigheter. Råkade också hitta den här artikeln, ja vad ska man säga...
Men nu till själva poängen med det här inlägget:
För idag har även Thomas Bodström gett sig in i debatten och krävt en bojkott. Ett bra initiativ även om jag inte tycker att Kina skulle fått spelen över huvud taget. Att det skulle handla om att ge Kina spelen för att därigenom kunna trycka på i reformarbetet mot demokrati är ju bara trams, istället är det för att företag som Coca-Cola ska få öppen gata rakt in på den enorma kinesiska marknaden. Men nu är det som det är och då får man göra det bästa av situationen, vilket Bodström gjorde imorse.
Samtidigt på regeringskansliet:
Vår något sträva biståndsminister Gunilla Carlsson bjuder på tårta för att fira att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna fyller 60 i år. Hon tycker att Bodströms bojkott-förslag är dåligt och att man inte "ska använda de olympiska spelen till en massa politiska jippon". Att protestera mot inskränkningar av yttrandefriheten är alltså ett "politiskt jippo".
Men att bjuda journalisterna på tårta är det tydligen inte.
För det första kan man ju diskutera lämpligheten i att just Frankrike och Polen är de som säger sig stå upp för de mänskliga rättigheterna. Franska företag tillhör de som tjänat mest pengar på Irak-kriget, och var under FN:s olja-mot-mat-program bland de som stod för de största mutorna. Samtidigt som irakierna levde i svält och misär drog franska företag och höjdare som den franska inrikesministern Mariam Fund in stora pengar. Dessutom, och ironin är total, gick Sarkozy ut med detta samma dag som Uppdrag Granskning berättade om tortyren av en fånge i ett fransk-svenskt militärläger i Kongo för några år sedan. Sarkozy får sopa hårt och länge framför egen dörr för att stämpeln av rasism och kolonialism ska suddas ut. Sen kan han snacka.
Och Polen som var en i "koalitionen av villiga" (låter lite suspekt) under Irak-invasionen. Bara det är väl skäl nog för premiärminister Tusk att vara tyst, men dessutom är det i Polen förbjudet för sexuella minoritetsgrupper att demonstrera för sina mänskliga rättigheter. Råkade också hitta den här artikeln, ja vad ska man säga...
Men nu till själva poängen med det här inlägget:
För idag har även Thomas Bodström gett sig in i debatten och krävt en bojkott. Ett bra initiativ även om jag inte tycker att Kina skulle fått spelen över huvud taget. Att det skulle handla om att ge Kina spelen för att därigenom kunna trycka på i reformarbetet mot demokrati är ju bara trams, istället är det för att företag som Coca-Cola ska få öppen gata rakt in på den enorma kinesiska marknaden. Men nu är det som det är och då får man göra det bästa av situationen, vilket Bodström gjorde imorse.
Samtidigt på regeringskansliet:
Vår något sträva biståndsminister Gunilla Carlsson bjuder på tårta för att fira att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna fyller 60 i år. Hon tycker att Bodströms bojkott-förslag är dåligt och att man inte "ska använda de olympiska spelen till en massa politiska jippon". Att protestera mot inskränkningar av yttrandefriheten är alltså ett "politiskt jippo".
Men att bjuda journalisterna på tårta är det tydligen inte.
Uppdatering. Nu vill även statsministern vara med och utveckla den moderata vokabulären. På frågan om det var rätt av Ulrika Schenström att inte låta sig utfrågas av KU, svarade han att han förstår hennes beslut eftersom det föreligger en risk att KU-förhöret blir ett spektakel. Läs också här.
2 kommentarer:
Thomas är ju rena rama jippomästaren i sådana fall om man jämför med Gunillas tårtbjudning, ur ett jippogranskande perspektiv. /Simon B
Hmm, håller inte med dig riktigt där, Simon. För mig är tårtkalas lite av det ultimata jippot. Man skulle kunna kalla det ett jipponas "Creme de la creme". Men vilken tårta som passar bäst kan ju diskuteras.
Skicka en kommentar