Jag hjärtar P1

De senaste tio-femton åren har jag haft ett kärleksförhållande, till ett radioprogram. På den lilla vita köksradion hemma lyste (och lyser) alltid P1-knappen vid nio-tiden på söndagsmornarna. Och sedan dess har min kärlek till Godmorgon, Världen! bara växt. Det programmet har nämligen någonting så ovanligt som - hög kvalité. SR:s bästa reportrar gör de mest intressanta reportagen. Men det är inte bara det att journalisterna är duktiga och erfarna som gör programmet så bra. Ännu viktigare är att inslagen faktiskt får ta tid. Situationen i Burma, Kim Jong Ils fascination för Hollywood-filmer eller utvecklingen (eller kanske tillbakagången i Ryssland) måste inte avhandlas på max 10 sekunder, vilket ju ofta är fallet i nyhetssändningarna. Det finns utrymme för den vackra och tyvärr utrotningshotade aktiviteten problematisering.

Förutom reportagen innehåller programmet ofta riktigt bra krönikor av mer eller mindre kända personer. Imorse var det en av mina favoriter Svante Weyler som talade om självsäkerhet. Han är så sjukt klok, vill bli som honom (som han?, Anna hjälp!). (Tips! Här finns samtliga Jonas Hassen Khemiris underbara krönikor.)

Sen innehåller ju Godmorgon, Världen! förstås Sveriges bästa politiska satir, imorse bl.a med en desperat Mats Odell som försökte kränga statliga bolag på Blocket. Sen frågade han journalisten om numret till den gamle Trustor-skojaren Joakim Posener. Posener kanske kunde hjälpa till nu när Carnegie inte längre är behjälpliga. Sånt tycker jag, för att använda ett västmanländskt kraftuttryck, är skeeetakul. Sån är jag.

Missa inte Filosofiska rummet i eftermiddag (de borde faktiskt fundera på namnbyte, låter ju så dödligt tråkigt). Det handlar i alla fall om om ateism, tror det kan bli kul.