måndag 29 oktober 2007

modernt?

Bakåtsträvare, så jävla tråkiga och omoderna. Ser bara problem hela tiden. Tänk lite nytt och fräscht för en gångs skull!

I förra veckan blev det klart att Stockholm ska få ett privat barnsjukhus. Martina ska det heta och ta emot hela 20 000 akutbesök om året, vilket motsvarar ungefär hälften av antalet akutbesök vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Att jämföra antalet besök säger kanske ändå inte så mycket om den vård som kommer bedrivas. Martina tänker nämligen rikta in sig på barn som inte är så allvarligt sjuka och därför inte prioriteras på akutmottagningarna. Utan större kunskap om sjukvårdens kostnader vågar jag mig ändå på gissningen att de patienterna innebär jämförelsevis små kostnader för vårdgivaren. Tur då att landstinget finns och kan ta hand om de svårare fallen.

Den avgörande skillnaden är ju annars naturligtvis att Astrid Lindgren barnsjukhus finansieras med våra gemensamma pengar och Martina genom privata försäkringar. Initivtagarna ser inga (läs vill inte se några) problem med detta utan beskriver det tvärtom som en så på nysvenska kallad win-win-situation.

–De som av ideologiska eller ekonomiska skäl inte vill teckna en sådan här försäkring får antagligen lättare att komma fram i den offentliga vården genom att köerna minskar där, säger Staffan Meurling.

Vi tar det igen "de som av ekonomiska skäl inte vill teckna en försäkring...". Staffan, jag tror faktiskt att det handlar mer om vad folk kan (eller inte kan) än vad de vill. Om alla får varsin försäkring tror jag nog faktiskt att de flesta skulle vara intresserade. Man skulle kanske till och med kunna tänka sig en allmän sjukförsäkring som vi gemensamt betalar via skatten. Vore inte det en bra idé?!

Naturligtvis kommer ytterligare försäkringslösningar att leda till ett minskande intresse för att hjälpa till att finansiera den offentliga vården, allt annat är trams. Och det handlar självklart inte om privat kontra offentlig vård, att den förstnämda skulle vara mer effektiv än den andra. (Jag rekommenderar den som tvivlar på detta att titta på Michael Moores film Sicko eller den här intervjun.) Det som allt handlar om är självklart om det ska vara tjockleken på plånboken, eller snarare föräldrarnas plånbok, som avgör vilken vård man ska få.

I debatten har inte många negativa röster hörts. För all tjänar ju på det här, halleluja! Och om någon mot förmodan skulle tycka att det är en ganska rimlig princip att den som är sjukast bör få vård först, och det oberoende av hur rik eller fattig denne är, då är det tydligen en riktig bakåtsträvare. En trött jävla såsse-kommunist. Kom igen nu, tänk lite nytt för fan.

Men vad är det egentligen som är modernt? 1800-talets extrema klassamhälle känns väl inte så fräscht? Är det verkligen framtiden? För mig är det solidariska samhället det moderna. Det civiliserade och mänskliga. Hjälper du till att försvara principerna om allas lika värde?

Inga kommentarer: