Har funderat på det förra inlägget och är inte helt nöjd. Jag kritiserade 68-vänstern för att tycka en massa utan att ha riktig koll. Det var fel av två skäl:

1. Det verkar som att jag försöker framställa mig själv som väldigt medveten. Det är jag inte.

2. Det är viktigt att människor engagerar sig även om de inte har precis alla kort på borden. Vem skulle då våga tycka någonting? Problemet idag är ju faktiskt inte att människor tycker till för mycket, utan det motsatta.