måndag 22 oktober 2007

sista sista

Har egentligen väldigt lite tid för bloggande just nu, men bara måste kommentera Slutet av det sista Avsnittet. Om du har missat den fantastiska TV-serien Sopranos under alla år, försök åtminstone få tag i sista avsnittet, och bara njut. Viserligen kanske man måste känna till karaktärerna, så hör av dig så ska jag berätta.

Med tanke på hur min absoluta favoritserie, Six feet under, slutade i våras hade jag inga större förväntingar inför gårdagens Sopranos. Och den första halvtimmen var ju bra, ett ordinärt avsnitt. Sopranos har alltid en hög lägstanivå, men det var inte magiskt, och inte riktigt Sista Avsnittet-bra. Då kommer slutscenen. Tony och Carmela väntar på sina vuxna barn på en sliten pizzeria. Man får se i klipp se att barnen är på väg och efter några små händelser på vägen kommer alla på plats. I pizzerians lilla bar sitter en skum person som sneglar åt familjens bord. Efter ett tag går han in på toaletten. Och sen är allt svart.

Jag har alltid tyckt att förutsägbara filmer har varit rätt tråkiga. Mitt intresse för action och romantiska komedier har därför aldrig varit speciellt stort. Sen någon gång i tonåren när jag en dröm om att James Bond eller Ethan Hunt ska dö på något simpelt sätt, typ att de halkar och slår i huvudet eller nåt. Men sånt händer ju bara på verkligheten. Slutet på det allra sista avsnittet igår kväll var allt annat än förutsägbart.

Det andra som var helt lysande med slutet var att alla de händelser som utspelade sig strax innan slutscenen var just vanliga händelser, sådant som vi upplever varje dag utan att reflektera över det. På film brukar ju allt som händer ha en betydelse på något sätt. Film blir så mycket bättre när den är lite mer lik verkligheten. Känns ju förvisso lite märkligt att säga att Sopranos är lik verkligheten, för särskilt lik min verklighet är den, tack och lov, inte. Men ni förstår vad jag menar. Annars fråga.

PS. Efter lite letande på nätet fick jag reda på att den skumma mannen i baren tydligen hade varit med tidigare och då dödat en av seriens huvudpersoner, Phil Leotardo. Någon trodde att Tony i själva verket blir skjuten där inne på pizzerian. Och när Tony dör så dör, så dör serien. Så allt de där händelserna hade kanske en viss betydelse i alla fall. Och det förtar ju förstås lite av min lycka, men ett av TV-historiens bästa slut var det definitivt ändå. DS.

Inga kommentarer: