Rött, alltid rätt?

Förra fredagen, när Burmafrågan fortfarande diskuterades, gjorde Aftonbladet en stor grej av att de minsann delat ut 600 röda t-shirts i centrala Stockholm. "Succé för Aftonbladets tröjutdelning. De röda tröjorna för Burmas folk gick åt som smör" skriver tidningen och konstaterar att "människor upplevde det som superpositivt".

Jag tror det här säger en del om vårt samhälle, om synen på solidaritet, och om medias betydelse och roll.

Det här med att bära rött
För tror någon på allvar att det spelar någon roll att vi i västvärlden köper ännu en halsduk (denna gång röd, och vilken tur sen att just rött är så inne i höst)? Kan ju verka så. Tidningar, TV, radio och Internet översvämmades ju i slutet av förra veckan av människor som "visade sitt stöd för det Burmas folk". Så något måste ju folk tro att det hjälper, eller?

Fast jag tror ändå inte det. För jag tror inte att människor (de få som nu faktiskt gjorde det) klär sig i rött för att stödja någon, utan för att stilla sitt dåliga samvete. Man vet att man kan göra något som faktiskt betyder någonting, t.ex. slänga en slant i en insamlingsbössa. Fast då kanske jag, hemska tanke, m...m...måste avstå något. Stod själv på torget i lördags med en insamlingsbössa. Männsikor hastade förbi, många in på en golfbutik i närheten, och det blev så tydligt då, att många väljer att lägga några tusen på en ny putt-klubba och noll kr på medmänniskor som misshandlas och dödas för att de vågar säga ifrån. Men vilken tur ändå att det finns golfkepsar i rött, va!

Tillbaka till Stureplan

Tänk ändå att människor gjorde den oerhörda uppoffringen att ta emot en gratis t-shirt! Klart som fan att man upplevde det som superpositivt; gott samvete och ingen uppoffring i ett! Men Aftonbladet, det går väl inte?! Klart det går, bara vi får några schyssta bilder så att vi kan kränga några lösnummer. Dessuom är det väl svårt att tänka sig en bättre goodwill-reklam än att hjälpa ett gäng förtryckta munkar. Så de där pengarna betalar definitivt igen sig.

Funderar på vad de där pengarna som Aftonbladet köpte tröjor för och skänkte till rika stockholmare kunde gjort för den burmesiska fredsrörelsen. En kopiator och några tusen flygblad kanske, vad vet jag. Fast det hade ju inte blivit så bra bilder för Aftonbladet förstås.