Hur blev det så här?

Alla var i extas. Morgonens sportsändningar visade målen gång på gång, och proffstyckarna i båda kanalerna försökte övertrumfa varandra med berömmande ord. Fanstico, honom ska vi ha! Fast vad var det egentligen Zlatan gjorde? Slog in en helt felaktigt dömd straff och sedan gjort ett spelmål en stund senare.

Utan den där straffen hade ingen nämnt honom idag. Och den stackars killen som helt regelrätt nickar undan bollen och sen får höra att han tagit den med handen, han hade varit hjälte. Tänk er att han varit svensk, tänk om självaste Zlatan blivit utsatt för den felaktiga behandlingen, vilket liv det hade blivit då! Det hade varit domarskandal och klart att italienska maffian ligger bakom, klart de har mutat domaren. För det vet man ju hur de där lömska italienarna är, jävla spagettiklippare hela bunten.

Det är så lätt att låta känslorna svalla över och tappa förståndet. Jag kan förstå, men inte försvara, att det händer på AIK-läktaren bland berusade och av grupptryck till fotknölarna nedtryckta supporters. Men på sportjournalister borde väl kraven vara högre? Eller är det just därför man väljer att bevaka sport, för att slippa vara saklig och objektiv? Medan samhällsjournalister ofta vinner berömmelse genom granskande, avslöjande, viktiga reportage, så verkar det vara attityd och åsikter som är det viktigate egenskapen för en så kallad sportjournalist. Man ska tycka att damfotboll är så jävla tråkigt och hata någon förbundskapten. Och så älska Zlatan förstås, då ligger karriärvägen öppen.

Känns som om det ligger i tiden att prata skit om andra (men inte Zlatan förstås), att det är okej på nåt sätt idag. Gärna anonyma påhopp som man inte kan försvara sig emot, för när man försöker göra det har mediestormen redan blåst över. Hey Baberiba gör succé på att håna dem som vågar sticka ut, vågar se annorlunda ut eller tycka något som inte är konvention. Passar du inte in i mallen, finn dig i att bli förolämpad tills du rättar in dig i ledet! Är det inte sorgligt att samhället blivit så hårt?

Du kanske tycker att det här är ett fånigt exempel, vad har sportjournalisterna med att samhället blir hårdare att göra? Jo, för inom sportens värld är det nämligen okej att känna "vi mot dom", och då ligger fördomen alltid farligt nära. Varje elak kommentar gör det mer okej att snacka skit om andra, och gör samhället lite hårdare. Utvecklingen av vårt samhälle ligger i de små värderingsförskjutningarna.

Förresten, sa jag att Zlatan efter den felaktiga straffen sprang fram till en Parmaspelare och nöp honom i kinden? Fan va skön ha e? Eller? Om en svensk blivit förnedrad på det sättet av t.ex. en nigerian, vilka fördomar om nigerianer hade inte det fött? För det vet man ju att...