Perspektiv

Tog en promenad med en vän igår. För ett och ett halvt år sedan lämnade han 40 gradig värme för att studera några år i Sverige. Bilden han hade av landet i norr var närmast ett paradis. Ett litet famgångsrikt och välmående land med en välutvecklad demokrati, på många sätt en kontrast mot det enorma Indien med oerhörda klyftor mellan människor. Kastsystemet har fortfarande stor relevans och makthavare och högt uppsatta inom näringslivet tillhör nästan alla den högsta kasten. Han visar mig dejtingsidorna där man börjar med att kryssa i vilken kast man tillhör för att underlätta urvalet. Att dejta någon från en annan kast är otänkbart. I det som brukar kallas världens största demokrati.

Efterhand har han dock tvingats omdefiniera sin Sverigebild. TV:n står på när vi äter middag. Hasse Aro berättar om ännu ett överfallsrån i Lund. "That guy is actually being robbed, is he!?", utbrister han och slår ut med händerna. Och så vänder han sig emot, som att han vill att jag ska förneka detta, för det där kan väl inte vara Sverige. Men jag kan inte göra det och byter kanal.

Han har också fått känna på kylan här i landet. Inte den som visar minus på termometern - den gillar han efter 25 år av konstant högsommarvärme - utan den sociala kylan. Den han känt när han försökt få kontakt med människor. Den är värre och mer obehaglig, för den letar sig in långt innanför kläderna och kyler ner oss inifrån. "People can only talk to strangers when they are fucking drunk", säger han och jag skrattar. Fast skrattet fastnar i halsen för det slår mig att han har så rätt. Och det är så jävla tragiskt, att vi har kommit så fel. Varför kan vi inte bara prata med varandra? Varför måste du känna en person från barnsben för att våga tala med henne/honom? Varför får du en "är du helt dum i huvet"-blick när du försöker prata med någon du inte känner vid busshållplatsen? Och varför är det okej när vi är packade? Jag fattar det inte.

Visst, det skulle ju inte vara något stort problem om det enda som alkoholen gjorde med oss var att vi blev lite mer sociala. Men tyvärr är det ju inte så. Hur många kvinnor skulle inte slippa misshandel om vi drog ner på spriten. Hur många skulle inte räddas från att dödas och skadas i trafiken? Hur många slagsmål med utslagna tänder skulle undvikas, hur många våldtäkter, hur många... Han hade aldrig druckit alkohol innan han kom till Sverige. Nu har han börjat, för det är det enda sättet att samtala med människor. Vadå svensk fika, det är inte så man umgås. När vi fortsätter promenaden får han mig att skämmas, men det ska jag berätta om en annan dag.