Majsolen värmer i nacken. När vi passerar Subways bär vårvindarna med sig doften av nybakt bröd. Han berättar att han arbetat där under en period. Jobbade hårt och blev lovad 4000 kr, men fick aldrig mer än 2500. "What can I do, who would believe me?", konstaterar han, och jag kan inte ge honom något bra svar.
I rulltrappan upp till andra våningen i ett av stadens köpcentrum pekar han på ett kafé och berättar att han arbetat även där. Från november -06 till juni -07, de ringde när de behövde förstärkning. "It was really, really tough". Han berättar att han arbetade pass om fyra timmar och att lönen var 100 kr svart. Jag tänker att det förstås är dåligt att lönerna är svarta, men att en hundring i timmen ändå är helt okej. Men jag har inte förstått, för lönen är inte 100 i timmen, den är 100 för varje pass på fyra timmar. 2008 utnyttjar svenska arbetsgivare utländsk arbetskraft till att arbeta hårt för 25 kr svart i timmen. "That´s one of my first experiences of Sweden", säger han.
En pastasallad med bröd och valfri dressing kostar 63. Tar väl kanske fem minuter att sätta ihop, så den som står i det lilla köket bakom det vita skynket får kanske 1,50 av detta. Jag skäms, och vårvinden känns plötsligt kyligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar