Stela fingrar och det offentliga rummet

Kom precis hem från en sån där promenad som man inte vill ska ta slut. När man tar den där berömda långa vägen hem, och så ett extra varv runt huset för att hinna lyssna klart på favoritskivan för stunden.

Satt ute och läste en stund på en parkbänk. Empiriska studier har nämligen visat att jag a) inte kan tentaplugga hemma, b) inte kan tentaplugga i en dammig läsesal och c) inte kan tentaplugga i ett söndagsstängt bibliotek på söndagar. Inte så mycket att välja på då, och skönt att parkbänkar fortfarande tillhör det offentliga rummet. Men det är väl förstås bara en tidsfråga innan även de är avgiftsbelagda. För sånt kan man ju inte hålla på och subventionera, med mina skattepengar! Nä, folk får gaska upp sig lite, de kan ju inte sitta och vila så där stup i kvarten. Ska de det får de banne mig ta med sig en egen pall.

Solen värmde staden hela dagen, och jag satt där på min (förlåt Anna, allas vår gemensamma) parkbänk och försökte ta in varenda liten svag, men ack så tapper, solstråle som kämpat sig hela vägen genom eldar och isande kyla bara för att varsamt kyssa min kind.

Försökte in i det sista övertyga mig själv om att nu är det väl ändå vår. Solen hjälpte mig men mina stelfrusna fingrar sa ifrån. Uthärdade länge men gav upp när jag inte längre kunde vända blad, blir så tråkigt att läsa då.

Och sist två tips; 1) Joannas intressanta inlägg om kvinnlig sexuell frigörelse. 2) Per Andersson och Henrik Dorsins kuplett i Godmorgon, Världen! imorse. Kvarten in i timme 2. Repris kl. 22.05 ikväll eller på webben. Nog för nu.