tisdag 7 oktober 2008

Hon sätter ord på solidariteten

Såg du dokumentären En som alla – alla som en som visades på SVT i söndags? Den handlade om Sverigedemokraterna och deras inflytande i Landskrona, staden där 20 % av platserna i kommunfullmäktige innehas av äldre män som muttrar om att vi inte har råd med invadrarna och hur hemsk mångkulturen är. Lite jobbigt att titta på.

Men ibland ganska underhållande, som när några SD-människor diskuterar vad som är svenskt och en av dem pekar mot en byggnad över gatan. Den är kanske tre våningar hög med ljusgul putsad fasad och svart plåttak. Mannen konstaterar att det där, det där är minsann är svensk byggnadskonst.

För sådana byggnader finns ju ingen annan stans. Och de svenska arkitekterna har förstås verkat i kulturellt vakuum. Men som sagt, ganska tröttsamt att se gubbarna som jämrar sig över vad som hänt med gamla feina Landskrona. Och jag är på väg att byta kanal, men så är hon bara där, min hjälte.

En av SD-gubbarna driver en antikaffär och en dag kommer en äldre kvinna på besök. Hon kikar runt i butiken och småpratar en stund med ägaren om en tavla. De pratar en stund om staden och hur den förändrats sedan de var små. Ägaren försöker gång på gång föra in samtalet på hur stan förändrats till det sämre och frågar efter en stund om hon inte tycker att det är för mycket invandrare. Säkert tror han just då att han har grepp om situationen, att den äldre kvinnan är ett lätt byte. Hon är en säker röst i nästa val, kanske rentav en blivande partimedlem. Men han underskattar henne.

Naej, utbrister hon, det är hemskt med jakten på invandrare. De hittar bara invandrare som ente gör nånting. Vad skulle sjukhusen göra utan invandrarna? Vi har bara invandrare där. Ingen inser att vi är så beroende av dom. Och, fortsätter hon, Sverige for till Jugoslavien och plockade de bästa arbetarna till varvet… SD-mannen inflikar att det väl ändå var bra? Men kvinnan håller inte med och svarar utan att tveka. Naej, vi utarmade dom på yrkesarbetare!

Hon tar den viktiga dikussionen i vardagen, och med några få meningar sätter hon ord på solidariteten. Jag blir alldeles varm inombords.

Se filmen här.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Den svenska byggnadskulturen de hänvisade till, upptäckte jag efter en stund, är den här i Karlskrona - så luddigt det kan bli!

Ja, det var härligt med damen som faktiskt tog vardagspratet med Sd-mannen

;.)

Anders sa...

Ja, byggnadskulturen i både Landskrona och Karlskrona har väl haft en del påverkan från utlandet gissar jag, inte minst Danmark. Snacka om historielöshet när de säger så.

Sen fick SD-männen frågan vad som var typiskt svensk arkitektur och en av dem svarade att det är när en byggnad finns på svensk mark. Så funderade han en stund och tillade att moskeer är det ändå inte, de har för mycket tinnar och torn. Det är så inskonsekvent och löjligt att jag liksom inte kan ta dem på allvar. Och det gör dem farliga.

Tack för kommentaren!

Anonym sa...

Deras problem som parti, är att de bara klagar - för så länge de inte de facto vill

1) Kasta ut alla invandrare (ja, dem som de definierar som osvenska...)

2) Göra nått värre med dem (tänker i banor av nazityskland...)

Så kommer problemen bestå, de som de så högljutt och samtidigt odefinierat pratar om.

De pratar om att Sverige har blivit sämre - ett kallare klimat sade Jan i någon sekvens - men det bästa de kunde göra, är att atarta företag och anställa enbart "invandrare" så att de kan intregreras in i samhället, eller om man så hellre vill, med Sd:s perspektiv, assimileras. Deras problem nummer två är att alltmedan de problematiserar invandringen (för att beteckna deras klagan i snälla termer) så bidrar de nämligen i lika rask takt till att ytterliga kyla ner samhällsklimatet, och göra det rent otrevligt för inte bara invandrare, vilket hade varit förståeligt som taktik för att få "dom" att flytta härifrån, utan även för alla skötsamma svenskar de så påstår sig värna...

Men så är själva styrkan i ett parti som Sd också missnöjet och svagheten är bristen på lösningar!

Missnöjet är något som kan mobilisera - men att sedan behålla det engagemanget... Det blir svårt om de inte totalt ska ramponera Moder Svea i en mycket rå våldtäkt - som har sitt pris: Att det Sverige vi känt inte längre är något att försvara, det blir en livlös hög på golvet och samtidigt en farlig och fattig plats för det stackars landets invånare som kommer slå vilt omkring sig och träffa vem det månne är på käften. Hårt. Obarmhärtigt. I värsta fall dödligt.

Och när denne Jan, inte ens känner igen sig i bilden av att de skulle vara rasistiska eller ens främlingsfientliga - då har Sverige problem!

Anders sa...

Du tar upp många intressanta aspekter. Det verkar som om SD varken bryr sig om Sverige eller svenskarna, utan enbart om att bevara den så kallade "svenskheten". Annars skulle de, som du säger, göra allt för att invandrare ska släppas in i samhället.

Att de kallar sig Sverigedemokrater är rent oärligt, mer passande är t.ex. Bevara Sverige "svenskt" eller nåt.

Och som du säger har de ett långsiktigt problem, ett moment 22, ju mer inflytande de får desto mer måste de gå ifrån att enbart vara ett missnöjesparti. Men samtidigt vet de ju att de inte kommer att bli insläppta av de övriga partierna så länge de har bara några få procent, så då kan de ju tryggt fortsätta med missnöjesstratgein.

Tack för din mycket intressanta kommentar!

Anders sa...

Skrev mer om detta i min nya blogg häromdagen

:-)

Hälsningar
A