Igår visade SVT den tredje delen i dokumentärserien De kastlösa. Den handlar om en stor grupp människor i Indien, de som lever mitt i men samtidigt långt utanför samhället. Bakom datajättarnas fasader finns de kastlösa, oberörbara, de som fötts in i misär och förnedring. De som i bästa fall kan få det bättre i nästa liv, men det här är redan förstört.
Jag hittar inte rätt ord för att beskriva deras situation, så jag tar några exempel på hur vardagen kan se ut för en kastlös.
En kvinna arbetar med att göra rent de offentliga toaletterna. I IT-undrets Hyderabad, liksom i många andra indiska storstäder, finns toaletter där all urin och avföring leds till stora grusplaner. Kvinnans jobb är att samla upp sörjan, hälla den i en korg, bära korgen till en soptipp och dumpa innehållet. Inga skyddskläder, inte ens handskar.
Många kvinnor arbetar som prostituerade, de är födda in i prostitutionen utan någon chans att komma ur den. De sitter utanför sina hem och väntar på kunder dagarna i ända. Männen kommer dit, ligger med dem och går därifrån. De talar inte med kvinnorna, för det är inte bra dig att prata med en oberörbar. Men att ligga med dem går bra, bara man stänker lite vatten under armarna när man är klar. Då tvättas det orena bort, berättar en man som just besökt kvinnan. Han säger det som att det är det naturligtaste i världen, verkar inte ens reflektera över sitt beteende. Det är liksom så det är, tough luck.
Ibland skär man sig och kan bli svårt sjuk, berättar en man i 20-årsåldern. Hans uppgift är att rensa kloakerna. När det blir stopp klättrar han ner i avloppsbrunnen, ställer sig i strömmen av avloppsvatten och gräver för att hitta det som sätter igen ledningen.
Är det en liten undanskymd grupp som lever under de här helt omänskliga förhållandena? 160 miljoner indier saknar kast, i det som brukar kallas världens största demokrati. Om det varit ett litet land som vi inte kunde uttala namnet på hade vi sagt upp förbindelserna igår, men jättar som Indien och Kina vågar sig ingen på, de är för viktiga för ABB och Ericsson.
Två avsnitt kvar nu, tag chansen på söndag kl. 17.25. Du kommer tycka att det är jobbigt. Du kommer vilja ta på dig skygglapparna och blunda för verkligheten. Gör det, men kom ihåg att du då deltar i förnedringen. Bara genom upplysning och påtryckningar kan en förändring uppnås. Jag tänker kontakta UD för att få deras syn på det här, sen kanske man kan gå vidare. Är du med?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag är me!!
Skicka en kommentar