Skönt att premiärinlägget är avklarat. I mitt första riktiga inlägg tycker jag synd, synd om borgarna. Faktiskt, inte ironisk-synd, utan syndsynd. För jag tyckte faktiskt att den där budgeten innehöll några saker, t.ex. den här grejen för att försvåra VAB-fusk, sopm jag trodde skulle ge medvind i opinionen. Och miljöpolitiken, som visserligen är dålig men som kunde varit betydligt sämre. Och som faktiskt borde ha varit det, om man ska gå på vad Reinfeldt och Leijonborg lovade i valdebatterna förra året. "Vi vill sänka de miljö- och energiskatter som ni vill höja" sa Reinfeldt och varnade för de otrevliga överraskningar sossarna skulle bjuda på. Värst av alla var ju förstås Kristdemokraterna, och med ett valresultat som skiljde med bara någon procent mellan blocken, kan deras valfläsk om sänkt bensinskatt mycket väl ha avgjort hela valet. Någon ynka procent mindre till Kd och det hade varit Game over för mannen som gav hyckleriet ett ansikte. Men men, Guds vägar äro uppenbarligen outgrundliga. (Eller så är det här tecknet på att det inte kan finnas någon Gud!?) Det är intressant att fundera över den nuvarande regeringens mandat från väljarna. Vad vann de valet på egentligen? Lär återkomma till den frågan.
Men jag tyckte som sagt ändå att budgeten var något bättre än vad jag befarat, och jag trodde faktiskt att det skulle visa sig i opinonen. Och så bidde det så här. (Kanske finns en Gud trots allt)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar